Lars Johan Hierta På internet sedan 1994  
AftonbladetDebatt
LÖRDAG 3 JUNI 2000
 
  

Mats Wingborg: Bojkotta varor från Bangladeshs exportzoner


VERKLIGHET MED FÖRKORTAD ARBETSTID? Föräldrar hemma med familjen – det skulle bli en vanligare syn med förkortad arbetstid. ”Visa att ni är beredda att förhandla fram kortare arbetstid” är fackets budskap till Arbetsgivarverket.
Foto: KAI REHN

Arbetsgivarverket tar inte sitt ansvar
Arbetsgivar-
verket – ta ansvar tillsammans med oss i facket för att arbetstidsfrågan förs framåt, skriver Annette Carnhede och Sven-Olof Arbestål.


snabbfakta
1919: Arbetstiden 48 tim/v lagstiftades.
1958–60: Arbetstiden sänktes med en timme per år till 45 timmar/vecka 1960.
1969: 42,5 timmar/vecka lagstiftades.
1973: 40 timmar/vecka lagstiftades.

Arbetstidsgruppen , bestående av de partier som bildar regeringsunderlag, tar i sin rapport till regeringen inte ställning till hur arbetstiden ska kortas. Men enligt ordföranden Inger Segelström blir den kommande remissomgången en prövosten för arbetsmarknadens parter: de har nu chansen att visa att man är beredd att förhandla fram kortare arbetstid. I annat fall blir det lagstiftning.
  Vi som företräder de största fackliga organisationerna för statligt anställda vill mot den bakgrunden uppmana Arbetsgivarverket att tillsammans med oss ta ansvar för att arbetstidsfrågan nu förs ett steg framåt. Tyvärr har Arbetsgivarverket hittills gett motsatta signaler. Verkets företrädare Birgitta Isaksson Pérez och Claes Norgren har sagt nej till såväl lagstiftad arbetstidsförkortning som en centralt avtalad sådan. De förordar istället att de statliga arbetsgivarna lokalt på varje arbetsplats tillsammans med sina fackliga motparter får fortsätta ta ansvar för arbetstidsfrågorna. Enligt vår uppfattning innebär det att Arbetsgivarverket abdikerar från sitt ansvar som central arbetsgivarpart.
  Vi är överens med Arbetsgivarverket om att sättet på vilket arbetstiden ska fördelas måste bygga på lokala förhållanden. Det är många inom staten som har en verksamhetsanpassad arbetstid. Därutöver har de flesta flextid, dagar när det är mycket att göra arbetar man längre tid än andra dagar.
  Om detta är vi beredda att föra samtal. Men förutsättningen är att vi kan sluta ett centralt avtal som övertar det som en eventuell lag skulle innebära. Erfarenheterna visar att det är lagen som utgör normen. Vårt centrala kollektivavtal bygger på lagen. Hade den inte funnits som allmän riktlinje hade avtalsreglerna sannolikt sett annorlunda ut – om de ens funnits. För saknas reglering i lag eller centralt avtal har arbetsgivaren lokalt rätt att själv bestämma, enligt principen om arbetsgivarens rätt att leda och fördela arbetet. Inflytandet för den enskilde är troligen obefintligt.
I den statliga sektorn har arbetstidsförkortningarna varit marginella. Faktum är att den sammanlagda arbetstiden de senaste åren förlängts för många statligt anställda, genom att allt fler arbetar oredovisad och oreglerad övertid.
  Det finns starka krav från arbetsgivaren på mer flexibel förläggning av arbetstiden. Arbetstiden ska inte bara anpassas till produktionens krav utan också till konjunkturer och arbetsanhopningar.
  
Vårt krav på kortare arbetstid har haft sin grund i vår önskan om en bättre välfärd. Även jämställdheten främjas om heltidsnormen sänks och både män och kvinnor får reella möjligheter att klara sin egen försörjning.
  En arbetstidsförkortning är också nödvändig av arbetsmiljöskäl. Vi vet genom olika larmrapporter att övertiden ökat kraftigt, och med den också den övertid som inte öppet redovisas. Skälet till detta är naturligtvis att kraven på vad de anställda ska prestera stigit kraftigt. Många statligt anställda lider av stress och går in i väggen av utbrändhet och tvingas till allt längre sjukskrivningsperioder. Den arbetsrelaterade ohälsan ökar kraftigt. Det är en av vår tids största utmaningar att hindra denna utveckling. Det krävs en nationell strategi för att skapa attraktiva arbetsplatser. En minskning av arbetstiden är en del i en sådan strategi.
  
När Arbetsgivarverkets företrädare blundar för detta vår tids största problem blir man inte bara förvånad, utan också besviken. Det bortser från den omfattande dokumentation som nu finns om den strukturella och skadliga stressen i dagens arbetsliv. De håller också fast vid en traditionell arbetsgivarpolitik och ett omodernt arbetsliv, i stället för att vara en offensiv spjutspets för ett arbetsliv där anställdas kunnande och vilja till delaktighet tas till vara.
  Efter flera års resultatlösa förhandlingar med den statliga arbetsgivaren säger allt fler av våra medlemmar att det krävs en lagstiftad, förkortad arbetstid. Vi vill emellertid ge förhandlingsvägen en chans till. Det bygger dock på att även Arbetsgivarverket tar sitt ansvar och utnyttjar den möjlighet som nu finns innan en ny arbetstidslag kommer. Ansvaret är ert! Ta det.
Annette Carnhede
förbundsordförande ST
Sven-Olof Arbestål
förbundsordförande SEKO


VAD TYCKER DU?
Ska heltidsnormen sänkas? Får vi bättre välfärd med kortare arbetstid?


Bojkotta varor från Bangladeshs exportzoner
För fyra veckor sedan mördades fem textilarbetare i Dhaka Export Processing Zone i Bangladesh.
  Deras brott: krav på högre löner.
  På företaget Ring Shine Garment & Textile industry, ägt av kapitalister från Singapore och Indonesien, ville de anställda att ackordslönerna skulle höjas. Arbetsgivaren svarade med att avskeda 22 fackligt aktiva arbetare.
  När deras arbetskamrater krävde att de skulle återanställas låste arbetsgivaren in samtliga 1 700 anställda på fabriken och polisen stormade lokalen och fyllde den med tårgas. De arbetare som försökte fly blev nedskjutna. Fem dödades, 200 skadades.
  Några av arbetarna som lyckades undkomma har lämnat sina hem och lever i dag under jorden, jagade av säkerhetspolis.
  Morden var kulmen på en lång dragkamp om fackliga rättigheter i Bangladeshs frizoner. När zonerna öppnades i början av 1990-talet var allt fackligt arbete förbjudet.
  I Financial Times återfanns då en annons från regeringen med följande hårresande budskap: ”Uppmärksamma din möjlighet att göra stora vinster i exportzonerna i Bangladesh! Bangladesh erbjuder billig men produktiv arbetskraft. I zonerna är fackföreningar förbjudna, det är också förbjudet att strejka.”
  
Efter omfattande påtryckningar – både genom fackliga protester i landet och konsumentaktioner i USA – tvingades regeringen nyligen att legalisera facklig verksamhet i zonerna.
  Ägare till företag i zonerna reagerade aggressivt. Först genom att protestera till regeringen, sedan genom attentatet i Dhaka Export Processing Zone
Frågan om fackliga rättigheter i Bangladeshs frizoner är nu inne i ett avgörande skede. Inom de närmaste veckorna kommer det att avgöras om fackliga organisationer ska kunna agera fritt. Eller om regeringens löfte ska förvandlas till en rättighet på papper.
   När fackligt aktiva på Coca- Colas fabrik i Guatemala mördades 1978 svarade den internationella fackföreningsrörelsen med globala bojkotter.
  Nu finns anledning att ta fram samma hårda handskar. Företag som är verksamma i zonerna bör bojkottas. Först när de ansvariga för morden i Dhakas exportzon arresterats och först när vi får bevis för att de fackliga organisationerna kan agera fritt bör restriktionerna tas bort.
Mats Wingborg
journalist och författare


epost: debatt@aftonbladet.se
tips: 08-725 2000
fax: 08-562 528 99
växeln: 08-725 20 00

   

 
  FLER DEBATTARTIKLAR