Lars Johan Hierta På internet sedan 1994  
AftonbladetSenaste nytt. Dygnet runt.
TISDAG 15 FEBRUARI 2000
 
 

HAGGE GEIGERT DÖD
”Livet blir svårt utan Hagge”
HAN ÄLSKADE SINA KATTER Hagge Geigert kelar med en av sina två katter. Två veckor före sin bortgång återvände han hem till lägenheten i Göteborg på permission från sjukhuset.
Foto: SARA RINGSTRÖM


Inger Geigert fanns med in i det sista och höll sin Hagge i handen när han somnade in. – Det var nog en befrielse för honom.
Foto: SARA RINGSTRÖM
Hustrun Inger berättar om deras sista tid tillsammans
GÖTEBORG. Hagge Geigert avled i går på alla hjärtans dag.
  Han hade lungemfysem och sjukdomen bröt obönhörligen ner hans kropp. Till slut orkade han inte mer.
  – Det var nog en befrielse för honom. Men det är så svårt att tänka sig ett liv utan Hagge, berättar hustrun Inger.
   Hagge var folkkär revyförfattare, teaterdirektör och tv-profil. Han hade sina närmaste omkring sig de sista timmarna: sonen Joakim Geigert, dottern Catrin och hustrun Inger.
  – Han gick bort vid ettiden. Det gick ganska stillsamt till. Jag har ingen aning om vad som kommer att hända nu.
  – Det känns så tomt bara, säger Joakim Geigert.
  Hagge Geigert togs in på Sahlgrenska den 22 oktober förra året. Han hamnade på samma avdelning som han brukade. Där kände han personalen, många av dem har jobbat där i många år. Sjukhuset var en stor trygghet för honom.

Hela livet stod han upp mot nazismen
  
Inger, själv utbildad sjuksköterska, fanns också hos honom.
– Vi tittade på tv tillsammans och såg alltid Jeopardy. Hagge följde Rederiet. Och han ville alltid se slutet av Bingolotto, när det var dags för lyckohjulet. Han ville se reaktionerna hos de tävlande. Han tyckte att det var fantastisk tv.
  
I hela sitt vuxna liv stod han upp mot nazism och främlingsfientlighet. Han hotades, i telefon och brev. Han fick en brevbomb med posten.
  – Men han gav aldrig vika. Jag tror att det enda han var rädd för var att de skulle ge sig på familjen eller teatern, berättar Inger.
  Under senare tid orkade han inte skriva sina krönikor själv.
  – Han pratade in på band och sen skrev jag ut dem.
  Mot slutet orkade han inte ens prata.
  En vecka före jul kom Hagge hem. Han hade permission över helgen, sen skulle han skrivas ut från avdelning 36.
  – Han älskade ostron så jag hade köpt det.
  Morgonen därpå vaknade Hagge med lunginflammation och Inger fick ringa efter ambulans.

”Han fick lite morfin och somnade en stund”
  
Permissionen för två veckor sedan, den 29 januari, kom att bli Hagges sista. Han kom i ambulans till höghuset mitt i Göteborg.
  Det dröjde en stund nere på gatan, för att ambulansförarna gav honom extra syrgas. Sen kom Hagge upp till Inger och de två älskade katterna.
– Han fick litet morfin av mig och sov en stund. Han skulle ha stannat hemma över natten men klarade inte det. Jag tror att det knäckte honom, säger Inger.
  
Själv förstod hon också att han inte hade lång tid kvar.
  Hagge var 1,80 lång men på slutet vägde han inte mer än 58 kilo. Han kunde inte andas in tillräckligt mycket syre. Hans hjärta tvingades jobba allt hårdare.
  I går på alla hjärtans dag stannade det.


Tipsa Aftonbladets nyhetsredaktion: ettan@aftonbladet.se
tips: 08-411 11 11
fax: 08-600 01 77
växeln: 08-725 20 00


   

   
  FLER NYHETER