Alla på en sida (no-frames)    Nyhetsbevakaren

Sverige 29 AUGUSTI Visa alla rubriker
Publicerat kl 11:33

Britt Lindeborg sökte sin far
STOCKHOLM. -Din pappa är spritsmugglare och har hängt sig! Han är en menedare!
   Sexåriga Britt sprang hem längs Hagalunds gator med barnens rop ekande i huvudet. Mamma ville inte förklara.
   ”Om pappa slöt sig den stora tystnaden”, skriver Britt Lindeborg, upphovskvinna till schlagertexter som Lyckliga gatan, Hej mitt vinterland, Judy, min vän och Diggi Loo Diggi Ley, i sin nyutkomna självbiografi.
   Hon dog i somras, bara några veckor innan boken ”Lyckliga gatan, du finns inte mer...” utkom på Premium Publishing förlag. Man väntar sig en anständig inside-bok om den svenska schlagerns artister och affärsmän, kanske lite bitter då hon påpekar att ”efter 1985 var det ingen som hörde av sig”.
   I stället bjuds man mest på en suggestiv och mörk berättelse om sökandet efter pappa, ved- och stenarbetaren Gunnar Karlsson, så stilig att han kunde tas för Hagalunds stora hjälte boxaren Harry Persson, men indragen i en Kafka-intrig som ödesbestämt gick mot sitt slut.
   Inte förrän 1994 började Britt Lindeborg söka efter domstolshandlingarna kring pappa ”spritsmugglarens” självmord.
   Hagalund är en nu närmast mytologiserad stadsdel i Solna strax norr om Stockholm, en tidstypisk kåkstad för arbetare helt riven på 1960-talet och smått riksbekant genom konstnären Olle Olsson. Hennes Södra Långgatan blev ”Lyckliga gatan”, en text till en italiensk melodi som uttryckte precis det som många svenskar kände efter decenniets husrivningar och nya cementtorg. Den blev en enorm skivframgång runt nyåret 1968 med sångerskan Anna-Lena Löfgren.
  
Menedaren
   Hennes mamma hade just lämnat pappan, den skötsamme arbetaren Gunnar, för en annan man när pappan råkade bli vittne till hur en ”kvartersbutelj innehållande 36 kubikcentimeter 44-procentig sprit” illegalt bytte ägare. En ”Bagarn” sålde den till en Johansson och Gunnar råkade stå i närheten. Johansson blev nu så förgrymmad på spritens usla kvalitet att han anmälde Bagarn, som fick Gunnar att lova att inte ha sett något. Detta vittnade han om vid rättegången, illa till mods över lögnen.
   Rätten började dock tro mer och mer på Johansson och kallade Gunnar till nya vittnesmål. En morgon tog denne på sig sin mörka kavajkostym, stoppade fackföreningsbeviset i bröstfickan och tog tåget till Västerås. Efter en tid fann några barn honom hängande i en tät gran. Gunnar hade inte kunnat bära att han vittnat falskt, hur bagatellartad händelsen än var.
   Lindeborg berättar om hur hon och mamman hörde efterlysningen i radio. Strax därpå skickas hon upp till en moster i Dalarna. Mamma kommer lite senare och berättar att pappa är död. Lindeborg är övertygad om att varken mamman eller någon annan släkting då eller senare kände till omständigheterna kring pappans död och vad hans roll i ”spritsmugglingen” egentligen bestod i.
  
”Sju vackra gossar”
   Hennes stora A i musik sken bland övriga rätt slätstrukna betyg. Efter realen fick hon körjobb i en China-revy i Stockholm och sjöng reklamslogans som ”Gävle-Malmö-Skarabo - alla älskar Marabou!”. Som textförfattare och till en början även som tonsättare hade hon omedelbara framgångar i Melodifestivalens barndom 1958-59. Debuten ”Sju vackra gossar” för Siw Malmkvist och skivbolaget Metronome blev intern försäljningsetta i februari 1960.
   Hon förefaller stolt över sina texter men medger att hon skämdes ögonen ur sig då en syrlig kulturskribent tidigt påpekade att raden ”ensam som en droppe i havet” inte var så lyckad. Efter bröderna Herreys ”Diggy Loo Diggy Ley”, som vann Melodifestivalen i Luxemburg 1984, blev få texter skrivna. Kanske var hon sedd som passé av branschen eller så hade geisten gått ur henne, hon tycks inte veta riktigt själv. Det kändes bittert, tillstår hon, då ”Lyckliga gatan” hyllades i ett radioprogram för en tid sedan och det uppgavs att texten var skriven av - Stikkan Anderson.
  
Kenneth Ahlborn/TT

Alla dagens telegram Sverige: (det senaste överst)


Gårdagens telegram Sverige Upp på sidan